03:38:36
Vi är i Bolivia!
Det kändes som att det skulle ta en evighet, och att vi aldrig skulle komma fram. Men 2 dygn och 5 flygplan senare var vi äntligen framme i Sucre. Med all packning och allt! Nervösa hoppade vi in i en taxi rädda för att bli rånade men kom fram till hostelet vi snabbt kollat ut online, trötta och hungria som få. Flygplans/flygplats mat är INGEN höjdare så hade inte fått i oss mycket mat senaste dagarna...
Bolivia hade sitt presidentval på söndagen så allt stängde tidigt på lördagen och var totalstängt på söndagen. Så under lördagen gick vi till en riktigt nice marknad och köpte lite mat till dagen efter samt åt lunch och middag ute och strosade runt lite på stan. Var nåt fruktansvärt trött då det inte är så lätt att sova själv på en flygplats när man är rädd för att bli rånad haha. På söndagen fanns det inte så mycket att göra utan vi gick runt och kollade, hängde i en park och körde en stenhårt träningspass. Sucre ligger tydligen på 2800 meters höjd vilket vi förklarar varför vi blev så extremt lätt anfådda.
Idag tog vi oss då vidare Potosi, med en träningsvärk from hell. Potosi är en stad som man för flera 100 år sedan hittade silver i och den har en gång varit den rikaste staden i Bolivia. Nu är det många som åker hit för att kolla på gruvorna där de utvinner (säger man så?) silvret och även andra mineraler. Folket som arbetar i gruvorna lever i hemska förhållanden men en del av pengarna man betalar går till arbetarna. Staden ligger på ca 4100möh vilket är helt sjukt högt. På dessa höjder blir tydligen runt 50% höjdsjuka pga den tunna luften. Jag fick med mig tabletter från Canada som ska motverka denna sjuka och som man även kan ta om man drabbas och lyckades få dem att skriva ut extra många så det räcker till Emelie med. Tyvärr verkar det som att jag inte tål dessa piller. Har mått skitdåligt hela dagen, eller har känt mig full typ, allt har snurrat och sett tunnelseende och nästan varit lite illamående. Vilket ju känns jäkligt irriterande. Får hoppas att jag inte blir dålig, har varit mer än nojig kan man ju säga men nu efter att ha halsat en liter vatten och tryckt i mig en pizza till middag känner jag mig lite bättre!
Men man kan verkligen märka skillnad på höjden, vi blir anfådda av ingenting och träningsvärken har blivit ändå värre! Det märks att jag inte tränat på ett tag då jag fick halsfluss precis innan jag åkte...
Nu sitter vi iaf i vårt kalla hostel med mössorna på! Och såvida vi inte mår skit imorgon så tänkte vi då göra en tur till silvergruvorna. Hoppas inte min cellskräck stoppar mig för vi har fått höra att man måste krypa på flera ställen för att det är så trångt. Usch!
Förresten måste säga att alla är extremt vänliga här! Men ingen pratar engelska så är väldigt glad att jag pluggat lite spanska innan jag åkte, och att jag har Emelie med mig som kan mer än jag! Men vi tar oss fram hyffsat bra, även fast våra kunskaper är på samma nivå som ett litet barns haha. Men som sagt alla är så vänliga och vill hjälpa till så vi har haft sjukt tur med att ta oss till rätt ställen etc.